DIY: Sy en klänning i skotskrutig tartanflanell
Material
- 3 m tartan - för denna har vi använt vår skotskrutig tartanflanell
Tankarna bakom klänningen i tartan:
Eftersom jag är ett stort fan av mönstren från Fibre Mood, har jag återigen gjort en klänning därifrån. Dock har jag förlängt mönstret något, eftersom jag tyckte att modellen var lite för kort.
Som vanligt har jag börjat med att rita av mönstret. I detta blogginlägg kommer jag att visa hur man kan göra sin egen beläggning - både om man nu tappar en mönsterdel, eller om ens mönster har ett kantband som avslutning, eller om man bara vill ändra på halsringningen. Jag gillar inte när mina kläder sitter för högt upp i halsen, och jag ändrar därför ofta på mönstren.
När man väl vet hur man ska göra, så är det enormt enkelt!
Jag visar inte hela genomgången i att sy en klänning, men bara några av de tips och tricks, som jag tycker är bra att ha med.
Vad är tartan?
Tartantyg består av 100% ren bomull. Tartan kännetecknas av sina horisontella och vertikala ränder i olika färger, där de korsar i en 90 graders vinkel.
Tartan kan användas till en brett variation av projekt - både i inredningen och som kläder såsom kjolar, klänningar, blusar, gardiner, bordsdekorationer, bordslöpare, dukar, servetter, kuddfodral, byxor, scarves och lätt avslappnade rockar för varmare dagar.
Dessutom är allt vårt tartantyg certifierat med OEKO-TEX 100-certifieringen. Det innebär att du med vårt tartan säkerställer att du får ett material som är testat för skadliga ämnen, inklusive kemikalier och färgämnen. Det ger dig som konsument en hög produktsäkerhet.
Mönster:
Eftersom jag är ett stort fan av mönstren från Fibre Mood, har jag återigen gjort en klänning därifrån.
Det enklaste att göra när man ska rita en ny beläggning är att använda ett måttband eller en sömmätare. Jag föredrar ett måttband, eftersom mina beläggningar vanligtvis är 4-5 cm breda. Där är det enklare med måttbandet, eftersom det inte är så brett.
Om man börjar med sitt bakstycke eller framstycke spelar ingen roll. Det är samma teknik. På detta mönster har jag gjort en beläggning som är 4 cm brett. Det innebär att jag har markerat 4 cm in på min halsöppning runt om, som man kan se på bilden.
Jag har nu ritat linjen helt. Nu sitter jag med formen på min beläggningsdel. Nu ska den bara ritas upp på ett andra pappersstycke, klippas ut, och sedan finns det en helt ny beläggning!
Jag har gjort precis detsamma med beläggningen på baksidan.
Placering av tärningar:
När man arbetar med Tyg som har rutor eller ränder, kan det vara lönsamt att köpa lite extra Tyg jämfört med vad ens recept säger, om man inte är likgiltig till hur mönstret sitter. Jag har arbetat med att få de lodräta rutor att passa, så att mitt bak och mitt fram var antingen mitt i en rutor, eller mitt emellan rutor.
Ärmarna är också placerade så att de ligger på samma ställe, så att de blir lika när klänningen är färdigsydd. Vad jag däremot inte har gjort, och som jag ångrar, är att få rutorna på klänningens sidor att passa ihop. Jag var så koncentrerad på att få det att passa mitt fram, att jag glömde det andra. För att få sidorna att passa, skulle jag ha placerat både fram och bakstyckets hörn på samma plats i ett rutor. På det sättet skulle det ha passat bättre. Normalt skulle jag ha börjat i sidsömmen i toppen, men när det finns ett insnitt i mönstret, är det något mer besvärligt att få det att passa, om man börjar från toppen.
På fickor och förstärkningar har jag inte arbetat med placeringen av rutor, eftersom man inte kommer att se dem ändå. Och då är det bättre att placera mönsterdelarna på ett sätt så tyget utnyttjas.
Sömnad av klänningen:
Nu till själva sömnaden av klänningen. Det är en relativt enkel klänning att sy ihop, eftersom hela klänningen endast består av framstycke, bakstycke, ärmar och fickor. Och naturligtvis beläggning.
Innan något ska sys, ska vliseline strykas på beläggningen där snörhålen ska placeras. Du kan med fördel stryka vliseline på båda beläggningsdelarna. Om det finns insnitt, är de det nästa som sys ihop.
Framstycke och bakstycke sys ihop i axelsömmen. På bilden kan du se hur de ska placeras. Eftersom det finns 1 cm sömsmån, bör man vara uppmärksam på att placera dem korrekt, eftersom sömsmånen kommer att sticka ut. Om man tittar på illustrationen kan man jämföra med bilden.
Beläggningarna sys också ihop i axelsömmarna, precis som med fram- och bakstycke. Sömmarna sprättas (sömrummet stryks ut åt varje sida) på den ihopsydda beläggningen samt framstycke och bakstycke, innan man overlockar eller sicksackar kanten på beläggningen. Beläggningen nålas fast på klänningen, rätt mot rätt. Det ska nu sys runt. Det kan vara svårt att sy en spets på en sådan beläggning, så jag ritar alltid upp med krita, så jag vet var jag ska vända min sömnad. När man når till spetsen, kan man vrida nålen ner i tyget, lyfta pressarfoten och rotera tyget runt, så man kan sy vidare.
När beläggningen är sydd, klipps det hack i sömsmånen så att man kan sprätta sömmarna. Anledningen till att man klipper in i sömsmånen är för att tyget inte ska dra när man vänder på beläggningen.
När sömsmånen har spruckit, vänder man på beläggningen och stryker den igen för att få en skarp kant. Den är nu redo att få nålar insatta, innan man syr hela vägen runt längs beläggningens kant.
När man ändå har strykjärnet framme, kan man med fördel stryka fållsömmarna samtidigt. Jag sätter sällan nålar när jag ska fålla, utan stryker istället sömsmånen. På så sätt kan jag lättare sy den från framsidan av tyget, och kontrollera att sömmen är snygg. När jag stryker sömsmånen använder jag antingen en stryklinjal eller ett måttband. En stryklinjal är något man absolut kan klara sig utan, men det är trevligt att ha.
Snörhål:
Det sista jag vill visa är hur man kan göra snörhål. Det är mycket enkelt, och det kan göras hemma, om man köper ett set för det. De kan fås i olika sy- och tygaffärer.
Jag gör mina snörhål hos Kulturmaskinen i Odense, eftersom de har verktygen tillgängliga. Som jag skrev tidigare är det viktigt att det är struket vliselin på baksidan av tyget, eftersom det annars kan fransa sig.
Om man har markerat var snörhålen ska vara, kan man lugnt och stilla sätta igång. Det är bäst att göra ett snörhål i taget.
Jag använder en håltång för att göra hålet i tyget. Om man inte har en håltång tillgänglig, kan man också använda en spetsig sax. Det är viktigt att inte göra hålet för stort. Det är bättre att arbeta tyget runt snörningen. På bilden kan du se hur litet hålet faktiskt är i förhållande till ringen jag har arbetat igenom. Sedan är det bara att följa instruktionerna för att få hålen gjorda.
Färdigt resultat:
Lämna en kommentar