Om Siden
Vad är siden?
Siden är en naturlig proteinfiber som, till skillnad från t.ex. ull och bomull, förekommer som ett filament - dvs. en lång, oavbruten tråd. Siden produceras av många olika insektsarter, men i textilsammanhang handlar det främst om silkesmasken av arten Bombyx mori. När den når den fas i sitt liv då den förvandlar sig själv från larv till mal, lindas den in i en kokong gjord av en enda lång tråd - siden. En enda silkesmask kan producera 1600 m silketråd.
Siden är ett vackert, glänsande material som är otroligt slitstarkt i förhållande till sin tjocklek. Det har genom historien varit ett mycket eftertraktat material för textil, ibland så mycket att det övergick guld i värde. Även idag har det inte lyckats producera ett syntetiskt material som kan efterlikna alla silketrådens egenskaper, och det anses därför fortfarande vara en enastående lyxprodukt.
Siden historia
Tecken på silkestillverkning sträcker sig så lång tillbaka som 3000 f.Kr., och möjligen ännu tidigare. Kina var inte det enda landet som försökte sig på siden, men kineserna hade en unik fördel: i Kina växte det vita mullbärsträdet, vars blad var föredragna av den vilda silkesfjärilen i sitt larvstadium. Denna silkesfjäril – som egentligen är en art av mal – producerade en silktråd som var slätare, jämnare och rundare än hos andra malarter och därför mycket mer attraktiv att arbeta med.
Serikultur, eller konsten att avla silkesmaskar för silkesproduktion, blev snabbt en grundläggande del av livet i Kina. Det dröjde inte lång tid innan att klä sig i siden blev förbjudet för alla utom kejsarfamiljen och de högst rankade tjänstemännen. Det fanns strikta regler för vem som fick bära siden ända fram till mitten av det 17:e århundradet. Dessutom hade Kina praktiskt taget monopol på silkesproduktionen - och man arbetade ihärdigt för att säkerställa att det förblev så. Produktionsprocessen var en skyddad hemlighet, och dödsstraff gällde för den som försökte exportera silkesmaskarna och dess ägg till andra länder. Silke var en så viktig handelsvara att Kina höll sitt monopol i över 1000 år.
Det handelsnätverk som sträckte sig från Kina hela vägen till Medelhavsländerna kallas för "Sidenvägen", eftersom det var längs dessa rutter som siden exporterades i stora mängder till omvärlden. Det var en eftertraktad lyxvara ända till Romarriket, där det blev en statussymbol att kunna ge sin hustru kläder av siden. Man försökte förgäves införa lagstiftning som skulle begränsa användningen av siden, eftersom senaten var oroliga för att den stora efterfrågan skulle medföra en omfattande obalans i handeln.
I det 6. århundradet försökte man sig för första gången med silkesproduktion i Europa. Först i det östra Romerska riket, men så småningom spred det sig till flera länder. I det 11. och 12. århundradet upplevde framför allt Italien och dess blomstrande stadsstater en stor boom i sin silkesindustri, och landet var huvudexportör av högkvalitativa sidentyger fram till det 16. århundradet där det blev överhalat av Frankrike. I mitten av det 18. århundradet kunde England kalla sig rival till Frankrike och Italien, främst tack vare teknologiska genombrott som gjorde textilproduktionen lättare och mer effektiv. Ungefär samtidigt upplevde Frankrike och Italien en tio år lång epidemi av en parasit som utrotade nästan hela beståndet av silkesmaskar. Även om italienska silkesodlare hade tur med att återhämta sig efter denna epidemi, ledde en ökande urbanisering till att många odlare både i Italien och Frankrike sökte mer lukrativa jobb på fabriker. Idag odlas det inte siden i dessa länder, men båda är fortfarande viktiga producenter av vävda och stickade silketextilier.
Hur framställs siden?
Siden är en naturlig proteinfiber som kommer från malarten Bombyx mori. När silkesmasken är redo att gå från larv till mal, utsöndrar den en lång, obruten kedja av flytande siden. Denna kedja härdas när den kommer i kontakt med luften och bildar det som kallas ett filament. När silken utsöndras är den från början täckt av ett skyddande material kallat sericin. Efter två till tre dagar är silkesmasken helt inlindad i sin kokong. Under normala omständigheter kommer silkesmasken att transformeras och gnaga sig fri från kokongen som en fullvuxen silkesfjäril. Silkesodlare kommer att sortera kokongerna och ställa ett antal väldefinierade exemplar åt sidan till nästa generation av silkesmaskar. Resterande går till silkeproduktionen.
Kokonerna till silkeproduktion behandlas med ånga, torkning i solen eller på annat sätt för att döda silkesmasken innan den hinner bli en mal. Detta är för att bevara det långa filamentet i ett stycke. Kokoner som har blivit kvar efter att malen är fullvuxen kan användas, men kräver mer arbete för mindre material. Kokonerna doppas i kokande vatten i ganska få minuter för att lösa upp det skyddande sericin som annars fungerar som en slags lim som håller fibrerna samman. Därefter kan kokonerna borstas för att hitta änden på filamentet. När ändarna har hittats, grupperas flera silkefilament. Dessa lindas kring en spole för att bilda en lång, sammanhängande tråd. De finaste silketrådarna är skapade genom att endast linda samman fyra filament. Hela processen från kokning till spoling av silke är en oerhört delikat process som utförs av specialister. Det tar omkring 5,5 kg kokoner för att producera 0,5 kg rå siden.
Innan silken färgas och vävs måste den genomgå en process som på engelska kallas "degumming". Det vill säga att den kokas i vatten med tvål, enzymer m.m. för att ta bort den klibbiga sericin. Typiskt reduceras siden vikt med 20-25% efter avkokning. Avkokning gör fibrerna finare, mer elastiska och ger den en vackrare glöd, men gör dock att den är mer sårbar för solljus, svett och sömskrid. För att motverka detta viktminskning kan siden genomgå "weighting", även kallat betyngelse. Det innebar förr i tiden att det behandlades med metaller och salter som ökade siden vikt och volym. Idag är denna metod nästan helt ersatt av en mer skonsam metod som involverar akryl-fibrer. Detta ger silke en tyngre fall, men reducerar även vissa egenskaper såsom slitstyrka och motståndskraft mot rynkor. Obetingat siden är finare och textil vävd av detta siden kräver mycket mer råmaterial för att uppnå samma tyngd och styvhet som ett motsvarande material av betingat siden. Textil av ren råsilke är därför mycket dyrt, och betingat siden kan vara ett billigare alternativ. Äkta siden har ofta ett värde i mm (Mommé), där ett högre mommé-värde innebär en högre betingning.
Silkes egenskaper
Siden har många egenskaper som är värda att framhäva, men den mest framträdande är nog dess naturliga glans. Silkefibern har en unik, prisma-liknande konstruktion som gör att ljus kan brytas från flera vinklar. Det är därifrån siden har sitt skinande, glänsande utseende. Trots silkets delikata utseende är det faktiskt en av de starkaste naturfibrerna. Siden har en draghållfasthet och flexibilitet som gör det väl lämpat som sy- och broderitråd.
En annan egenskap som gör siden så eftertraktat är att det är otroligt mjukt och slätt att röra vid. Beroende på tygets typ kan det ha ett mjukt eller mer sprött fall, men i alla fall har det en obestridlig elegans. Det har också goda temperaturreglerande egenskaper som gör att det känns svalt i varmt väder och varmt i kallt väder. Även tunna silkematerial kan hålla värmen, och det har därför funnits en tradition för exempelvis fint stickade silkeunderkläder för skisport. Dessutom kan siden absorbera omkring 30% fukt utan att kännas vått, vilket ytterligare ökar komforten. Kläder och sängkläder av siden känns lyxiga och är därför föredragna av många producenter av kvalitetsmaterial. Siden är mycket mottagligt för färg, och sidentyg kan därför fås i intensiva, vackra färger.
Till skillnad från andra naturfibrer krymper siden inte vid tvätt – förutsatt att det behandlas rätt. Det skrynklas inte lika mycket som bomull, men mer än t.ex. ull och syntetiska fibrer. Liksom ull är siden känsligt för mal, särskilt om det inte hålls rent. Tyget kan eventuellt skyddas mot insektsangrepp genom behandlingar som impregnering. Dessutom är det viktigt att vara medveten om att siden mörknas av solljus snabbare än andra fibrer. För att bevara silkestextilier så lång tid som möjligt bör de hållas fria från damm, smuts och fett, och de bör förvaras i en mörk miljö bort från direkt solljus.
Användning av siden
Som nämnts i avsnittet om historia ansågs siden vara ett lyxigt material som under en lång tid var förbehållet de högsta samhällsskikten. I dag finns det inga lagar som förbjuder silkeklärsel på samma sätt, men siden har behållit sitt rykte som en dyrbar och enastående lyxtextil. Den vackra, glansfulla ytan och eleganta draperingen är båda attraktiva egenskaper som resulterar i eleganta aftonklänningar, cocktail-ensembler och brudklänningar. Det används också till slipsar, dekorativa näsdukar och till och med hela kostymer. Blusar och skjortor i siden är populära på grund av deras höga komfort och sofistikerade utseende. Dessutom är siden idealiskt för underkläder tack vare sin mjuka, släta yta och temperaturreglerande egenskaper. Det finns även accessoarer i siden såsom scarves, sjalar, näsdukar m.m. Siden kan användas som foder både till kläder och som foder handväskor och liknande. Eftersom siden är mycket mottagligt för färg kan även de enklaste accessoarerna vara fantastiskt vackra och dekorativa.
I många kulturer består traditionella dräkter av siden. Några exempel är japanska kimonoer och indiska sarier. Många dräkter för högtider och ceremonier runt om i världen är av siden, och ofta är dessa kostsamma klädesplagg reserverade för särskilda tillfällen.
Siden kan även användas i hemmet. För exempel är siden otroligt behagligt som sängkläder, både som lakan och täcke- eller kuddfodral. Förutom att vara mjukt och temperaturreglerande är det också vackert, och gör sängen till både en dekorativ och praktisk möbel. Silkebrokade kan bli till praktfulla prydnadskuddar. Silkes färgkänslighet gör också att det ibland har använts som målarduk, som låter konstnärer skapa detaljerade och färgrika bilder. Likaledes är silkesgarn populärt för broderi på grund av sin enastående glans och goda slitstyrka. Målade eller broderade väggdekorationer i siden utstrålar lyx och kommer att lyfta varje rum de befinner sig i.
Tvättips för siden
I princip bör siden handtvättas med tvättmedel som har låg pH-värde eller som är specifikt avsedda för siden. De flesta sidentyger kan dock tvättas i maskin på ett skonsamt program. Temperaturen får högst vara 40° C, och maskinen får inte vara mycket full. Använd eventuellt en tvättpåse för extra skydd. Siden tål inte torktumling och bör inte hängas för att torka i direkt solljus.
Siden kan vanligtvis strykas på låg eller medel temperatur, och detta görs bäst medan tyget är fuktigt. Det kan vara en bra idé att lägga en viskduk mellan tyget och strykjärnet för att skona tyget. Dessutom tål siden alla de vanligt förekommande rengöringsmedel, men bör behandlas med stor försiktighet. Fläckrengöring har stor risk för missfärgning och fläckar.
